Det var en regnig dag, och en dag jag inte mådde helt bra. Det var en tisdag, tisdagen den tjugosjätte mars. Jag minns dagen som om den vore igår, det var även lätt dimma ute och duggregn. Jag hade redan dagar innan detta storslagna och hypade spel ens nått butikshyllorna förhandsläst det på Steam. Eftersom Steam hade några erbjudanden jag inte kunde avstå, man fick nämligen BioShock och XCom också plus Pipboy (från Fallout) till Team Fortress 2.
Jag kunde faktiskt inte motstå, jag hade redan bokat BioShock Songbird Edition till Xbox 360 och bara spelet till PlayStation 3. Nu vet jag redan att de flesta suckar och tänker, varför köps spelet till både PC, Xbox 360 och PlayStation 3?! Alla vet säkert om att på PC använder man mus och tangentbord, iallafall är det vanligast att man gör. Och på konsol använder man handkontroll. Men när vi kommer till BioShock Infinite så skiljer sig Xbox 360 och PlayStation 3 versionerna lite. På PlayStation 3 får du nämligen nöjet att använda Move vilket jag självklart också gjorde. Jag visste även om att PlayStation Move skulle vara tillgängligt.
Så samma spel i grunden men skillnaden att man styr och kontrollerar spelet annorlunda på vilket format man än väljer. PlayStation Move behöves såklart för att skilja sig mot Xbox 360. Hur som helst så var ju detta en glädje fylld dag för alla oss BioShock fans (även kallade BioShock nördar) här på vår fantastiska planet. Jag minns också att jag dumdristigt nog var hos en kompis på måndagen och gick inte hem förrän sådär klockan 05.00 på morgonen.. Sedan tycks jag minnas att jag också hade tvättid på morgonen så det var ju inget annat o göra än att kliva hemåt och fixa fram tvätten som skulle tvättas antar jag och pallra till tvättstugan. Hur som helst så var ju detta dagen då BioShock Infinite äntligen fick komma ut ur garderoben så att säga. Om man förhandsbokar på Steam så kan man installera spelet innan och sedan spela det direkt efter midnatt.
Varför tror ni att jag var så där länge hemma hos en kompis? Jo, eftersom att även han inte kunde motstå erbjudandena Steam hade att erbjuda.Det ska nämnas att han inte tyckte första BioShock var något vidare, men han kunde ge BioShock Infinite en chans eftersom det var bra erbjudanden till. I hans fall XCom och och föremålen till Team Fortress 2 (han spelade mycket Team Fortress 2 då, inte nu längre dock). Saken är att jag fick äran att börja spela spelet hemma hos honom så att jag fick en anledning att stanna lite längre, så det erbjudandet kunde man ju inte motstå fast klockan redan då var sent.
Men att jag skulle stanna där till klockan 5:00 var kanske inte tanken, trött kände man ju sig dessutom vilket jag också minns. Trött är jag även nu när jag skriver detta eftersom att jag varit hos en god vän till mig efter jobbet och tagit med min nya bärbara dator och använt Coachmaster Pro 2.0 som det så fint heter i hans soffa. Nu undrar ni kanske vad Coachmaster är men klicka här så får du se med egna ögon och information om vad coachmaster är.
Jag var dock väldigt trött så jag somnade i hans soffa efter några rundor i Coapny of Heroes 2 mot datorn. Vaknade tre timmar senare och kände mig sugen på något, köpte kinamat och pepsi. Somnade sedan igen och vaknade klockan kvart över två på samma soffa. Drog hem och känner mig trött men kunde inte somna.
Sätter mig och spelar igenom Telltale Games The Walking Dead Season 2 Episode 1 och känner mig ännu tröttare efter episoden, klockan var då 5:00, nu är klockan 7:28. Tog mig nyss en välbehövlig dusch och tänkte att jag skulle sova men kände att skrivglöden finns där. Så, här ligger jag i sängen och skriver trött som jag är. Jag har ett väldigt bra minne, jag har läst att människor med den typen av syndrom som jag har brukar ha ett fantastiskt bra minne. De kallar det fotografiskt minne, men enligt vetenskapen så är inte det bevisat att människor ens kan ha fotografiskt minne. Hur som helst så satte jag mig vid min egen dator och började om på nytt. Redan då kändes det som om det var ett spel man skulle kunna spela om hur många gånger som helst utan att tröttna, så kanske det också är.
Jag har ju börjat spela BioShock Infinite igen på PC. Men den senaste tiden så har andra spel kommit emellan, exempel på detta är Call of Duty Advance Warfare, Skyrim, The Walking Dead och några till. Men jag tänkte spara några timmar åt att spela BioShock Infinite. Speciellt den här helgen, helgen innan ni läser detta så lär jag nåt halvvägs av BioShock Infinite, igen.
Redan när jag började spela BioShock Infinite så förstod man att det var ett av årets absolut bästa spel, och inte helt fel var det heller även om man aldrig förutsåg hur bra The Last of Us faktiskt blev, var och fortfarande är.
Grafiken var helt fantastisk och jag tycker verkligen att den håller fortfarande, ljudet är briljant. Jag rekommenderar alla idag att använda hemmabiosystem eller åtminstone headset med 5.1. Jag använder Steelseries Siberia V2 när jag spelade BioShock Infinite för första gången och även den här gången med den externa USB adaptern som ger virtuellt 7.1. Jag testar även att använda min dators högtalare eftersom att min dator är utrustad med 2.1 och som även lyckas spela upp surround ljud så som soundbars gör.
BioShock Infinite är verkligen inget de skrapat ihop på ett par dagar utan det märks verkligen hur mycket tid de lagt ner på det. Allt kändes finslipat och det kändes och känns fortfarande bårds mörkt, mystiskt men har även ljus glimtar där man i större utsträckning än i BioShock kan gå runt och bara njuta utav Columbia och utsikten. Columbia känns både fritt och instängt på samma gång. I BioShock kunde man åka tillbaka till nivåer man varit på tidigare om man missat något. Detta fungerar dock inte i BioShock Infinite men å andra sidan så är inte staden full utav splicers och annat obehag. Utan det är en levande stad bland molnen med sina invånare.
Columbia är inte bara en stad, det är en kultur, ett land och en religion. Comstock är deras motsvarighet till gud och lammet, Elisabeth är deras svar på Jesus. Sedan att Columbia är uppe bland molnen ökar bara på den religösa stämningen. Men det märks ganska tidigt att allt inte är som det verkar, mörkhyade är inte värdiga de vita medborgarna utan har som som passar folk av mindre värde enligt Columbias medborgare och Comstock. Comstock är allt annat än en godhjärtad profet och fader, han håller föreläsningar om mörkhyade och alla andra som inte passar inom normen som irländare, kineser, japaner, mongoler, ja alla som inte är amerikaner eller vita helt enkelt.
Och det gör inte saken bättre utav att det finns en hel poliskår som är redo att dö för Comstock. Tidigt i början så visar Comstock klart och tydligt sin makt, alla poliserna står och skjuter mot en men sedan får Comstock dem att upphöra och sätta sig på knä och be. Man kan om man vill, avrätta varenda en utav poliserna. Comstock gör ingenting för att förhindra det, utan de är redo att offra sina liv för honom..
Inte bara nog med detta så är Comstock en sådan man som mer än gärna tar åt sig äran för saker som egentligen andra har gjort. Men om det inte kan bevis så är det inte värt att säga emot. Man får ganska tidigt reda på att Comstock är en sådan man av General Slate, han tyckte verkligen inte om det och skapade sig en liten milis tillsammans med sina män. Så de är nu emot Comstock och gömmer sig för alla Comstocks tenn män. De syftar på alla robotar som skall föreställ George Washington, som är beväpnade med den tidens minigun.
.jpeg)
Huvudpersonen (Booker DeWitt) känner Slate sedan tidigare, eftersom Booker tjänstgjorde under Slate vid Wounded Knee. Men Comstock har tagit åt sig äran för alltihop fast att han inte ens var där. Varken Slate eller Booker minns att han var vid slaget. Comstock själv håller sig på avstånd ifrån och skickar in sina tenn män som Slate kallar dem. Och mannen har ju rätt, Comstock är alldeles för rädd att göra något själv.
Hur man än vrider och vänder på myntet så kan man inte påstå annat än att slutet av BioShock Infinite är ”Mind Blowing”. Det är kort och gott oerhört ”Mind Blowing”, och varje gång jag sitter och spelar BioShock i sträck och tänker och försöker placera allt så fr jag huvudvärk. Det kanske inte är positivt men det betyder att de verkligen får en att använda hjärnan till det yttersta för att pussla ihop allting. Songbird, är draken i BioShock Infinite. Alla historier har en drake, och den här draken kan flyga och något som nästan kan anses som motsvarigheten till eld. Den sprutar något som påminner om laser, man får se det innan man stöter på general Slate. Och alla vet väl nu vem Elisabeth är i historien? Ja, hon är prinsessan som blev inlåst i sitt torn som sedan blir befriad utav sin ädla riddare. Man kan faktiskt se BioShock Infinite som en riddaresaga, men den här sagan innehåller ett par extra jokrar innan sagan tar slut och riddaren lyckas rädda sin prinsessa.
Man får många mind fucks längs vägen i BioShock Infinite och jag tycker att om man inte spelat BioShock Infinite än så ska man absolut göra det. För det finns så många saker som jag inte tycker att någon människa som spelar spel borde missa. Comstock, Comstock är inte vem man tror att det är. Allt är helt enkelt inte vad det ser ut att vara, till exempel så finns två favoriter i Infinite, syskonen Lutece som egentligen inte alls är syskon utan en och samma person fast från två olika parallella universum. Inte bara det, könen skiljer sig åt. De heter Rosalinda Lutece och Robert Lutece och det är pågrund utav Rosalinda Lutece som Columbia svävar högt i det blå och mycket annat i Infinite. Till exempel så är det också dem som betalat Bookers skulder mot att Booker räddar Elisabeth och för henne säkert hem till New York.
Man stöter på Lutece’s flera gånger under äventyrets gång, och det är en känsla utav trygghet som faller ut över en. Eftersom Comstock mördade syskonen Lutece’s, men eftersom de lärt sig att gå hur de vill mellan parallella universum så dog de aldrig. Comstock var ju tvungen att göra sig av med alla bevis, och Lutece’s är svaret på hela BioShock Infinite.
Tycker ni att detta låter intressant så ska ni verkligen spela BioShock Infinite.
/Sammy
